Klockan 06.00 den 17 januari somnade min pappa, Jan, in efter en lång kamp mot prostatacancer.

Han var en kärleksfull, stark och humoristisk människa som alltid gav hos stöd och trygghet. Pappa målade underbara tavlor i olja, där hans kärlek till naturen oftast tog plats. Det var i naturen han trivdes bäst. Skogen var hans fristad, en plats där han fann både lugn och inspiration.

Jakt var ett av hans stora intressen, något han delade med min lillebror. De tillbringade många tidiga morgnar tillsammans på jaktpass. För pappa var det lika mycket om gemenskapen och berättelserna som om själva jakten. Han var mån om djurens väl och ve och delade generöst med sig av sina kunskaper och historier.

Pappa var också en pratsam själ som aldrig drog sig för att börja ett samtal, vare sig det var med vänner, familj eller främlingar. Han tyckte om att berätta historier, både roliga skämt och sanna händelser. Vissa historier kunde få de mest försiktiga att hicka av förskräckelse medan andra låg dubbelvikta av skratt.

Jag minns en gång när vi var i skogen, och pappa lockade fram en tjädertupp! Jag var inte gammal då, men det var något magiskt över hur han kunde få naturen att svara på hans lockrop. Han hade en otrolig talang för att härma djurläten – fåglar, rådjur, älgar… Hans förmåga att kommunicera med naturen var unik.

Händig, uppfinningsrik och teknisk är fler ord som beskriver honom. Han kunde laga nästan vad som helst, från bilar till gamla TV-apparater.

Men en sak som han aldrig riktigt bemästrade var sin hemsida. Den fick jag bygga och uppdatera åt honom efter hans instruktioner. Det blev ett litet projekt som vi delade och något jag kommer sakna.

Pappa lämnade oss med ett stort tomrum, men också med ett arv av kärlek, värme och otaliga minnen. Han lärde oss att uppskatta det enkla i livet, att skratta högt och att ta oss tid att prata med andra – oavsett vem de är.

Vila i frid, kära pappa. Du finns med oss i varje fågelsång, varje solnedgång, varje skogspromenad och varje penseldrag. ❤️